Aaaahhh äntligen hemma efter tre dagar i Värmland. Ni förstår inte hur ansträngande det är att vara släkt med mina släktingar. Det... det är nästan obeskrivbart.
Hundratusen småbarn som springer runt och snorar och (ja, faktiskt) stoppar köttbullar i öronen. Morbröder och mostrar som säger "jaha, så du börjar nian i höst, matilda ?" JAAAAA JAG BÖRJAR NIAN I HÖST. PRATA OM NÅGOT MER INTRESSAAAANT! Nej så svarar jag inte. Men jag tänker så. Fast "vad-stor-du-har-blivit-pratet" har lugnat ner sig. Skönt. Inga nyp i kinden heller. Ahh.
Imorgon åker jag till min farmor (mer släktingar. argh.) fast jag kommer hem i övermorgon (förhoppningsvis). Sedan dröjer det ett helt år ända tills nästa släktträffar. Jag ska ta vara på tiden tills dess.
puss / Milla the one and only
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar