floating

åhåhå så glad jag blir när jag går in här och ser att någon har gjort ett inlägg, vår lassi e så go. Jag blir lixsom motiverad till att själv skriva ett inlägg.

Jag håller med lassi, vardagen är ju inte precis en fest dagarna i ända, men det rullar ändå.

Skolan är bra nu också. Jag trivs. Skrattar. Är konstig. Har långa lektioner. Äter i stökig matsal. God mat. Lever livet på lediga torsdagar. Åker spårvagn mest hela tiden. Saknar mina gosiga vänner.

Imorgon skulle vi haft skolfoto. Men det blev inställt. Så jag ligger och funderar på om vi har idrott eller ej. Vi skulle inte haft det om vi hade skolfoto. Men nu är ju läget ett annat. Känner mig en aning splittrad. Imorgon är det fredag. Jag tycker om fredagar. Lördagar också. Söndagar också faktiskt. Jag tycker om helg.

Nu ska jag sova. Känns som det är de jag lägger mest tid på just nu. Att sova alltså. Känns ganska tragiskt. Men skönt. Utvilad tjej.

/ m oa

Zchnep

Hihihihiihi. Så lät jag för några sekunder sedan. Jag fnissade nämligen lite sött för mig själv när jag loggade in på vår fantastiska blogg. Vårat lösenord är så fint.

Så vad HÄNDER?! VA? Eh? Alltså... jomen... livet är ju ganska späckat just nu... eller... jaaa.... mycket som händer..... många möjligheter, för lite tid...... ja.
Eller? Nej. Nej. Så är det ju inte. Nej, nej. För mycket tid och för få möjligheter, skulle jag vilja säga. Vadå vilja? Jag sa det ju nu.
Jag har ett otroligt torrt och trist liv för att vara en fräsig och fräsch tjej på 16 vårar. Det känns som om jag är en förtidspensionär.
FAAAAAST! Skolan är fan bra.

Men. Igår var i alla fall världens värdaste söndag. I'm deadly serious. Det var det mysigaste på cirka ett år. Jag och Jålliboy åkte ner till stan, gled in på Le Pain Francais (den franska smärtan. Skratta då!!!) och drack kaffe. Eller hon drack kaffe. Jag drack te, som den mogne man jag faktiskt är.
Vi pluggade till fransk musik, c'était amusant. Jag satt och läste "The Hobbit" som den Sagan om ringen-fantast jag är. Jållan pluggade geografi och matte. Snille.
Vi bevittnade även en first-time-date. Det var kul. Jag skrattade för mig själv, men ack så tyst så att bara Jållan uppfattade mina ljud och små pustar.
Den första repliken killen öppnade med var: "Så... vi måste se vad vi har gemensamt. Gillar du fisk?"
Eh? Jomen ja. Bra jobbat. Brååå.
Hon gillade fisk. Det gjorde inte han. Eller jo, panerad var i och för sig okej.

Nu vet jag inget mer. Nu är det tomt i mitt huvud. I min lille skalle. Balle.

Hejdo / Er Tillgivne Linnea a.k.a Laser-Lasse