onsdag 2 december 2009

But they never

Jag är DÖD och SLUTKÖRD men GLAD. Café Vallgatan borde få pris för världens underbaraste personal. De är bäst. Mitt hjärta slår för dem (nästan). Jag trivs verkligen! Imorgon kommer det dock en gymnasieklass på 30 pers som ska äta lunch (..........) hos oss (observera att jag säger oss, ehehe) och jag kommer DÖ av stress. Jag dog redan idag, och det var det bara en vanlig mängd lunchande businessfolk. Men jag ska klara't. Med glans till och med.

Månen är förresten enorm idag. Jag satt i min ensamhet förut och skådade denna vackra skapelse. Den lyste upp hela mitt kök där jag satt ensam och åt havregrynsgröt. Ingen var hemma, så det var alldeles tyst. Frosten glittrade i månljuset, mina fötter vilade mot elementet och allt var underbart. Även det lilla datumljuset var tänt. Det var dagens mysigaste och fridfullaste stund, och samtidigt läste jag Boktjuven så mina tårar bara rann i konstant två timmar. Det är den vackraste bok jag någonsin läst i hela mitt liv. Den är så fantastisk; orden, beskrivningarna, handlingen. Jag har nog aldrig gråtit så mycket sedan v 31. Nu är mitt ansikte rött och svullet av mina små tårar, ögonen svider och huvudet dunkar lite smått. Jag ska nog sova nu mina älsklingar.

GONATT, jag saknar er jättemycket mina underverk. Det känns helt cäpää att vara utan er.
/ Puss gonatt Lasseliten, även kallad Rut, Knut och Alma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar